En kväll på akuten.

Lördagkväll. För att få en ursäkt för att slippa gå på fest den här helgen (också. Det börjar bli många i rad nu) så gick jag en kvällsjour på kirurgakuten. Tyvärr har jag en inneboende förmåga till att "lugna ner" hela sjukhuset. Varje gång jag försöker gå en jour töms avdelningarna och akuten på patienter. Kanske kan användas positivt i framtiden, men just nu känns det som om jag skulle kunna ha lite nytta av att få se lite patientfall. Jag fick iaf göra en lyckad inskrivning. Små steg framåt. :)

Check.

Det gick bra. Tillräckligt bra iaf. Nu är det bara att slappna av resten av terminen... Typ. :) Och på sjukhuset fanns inga sjuka kirurgpatienter så vi fick fredagkvällen ledig. Jag ska ägna den åt sömn. Sweet sweet sleep.

Terminstart

Nu har terminen dragit igång igen. Vi har gått från 8-17.00 varje dag och nästan bara haft föreläsningar. Det är lätt att bli rastlös och uttråkad. Tack och lov börjar vår kliniska utplacering på måndag. Själv ska jag vara på endokrinolog-kirurgen i fyra veckor. Det blir mycket att lära sig och hålla koll på. Däremot känner jag mig inte alls speciellt orolig eller nervös inför den här terminen. Inget kan nämligen slå det faktum att jag ska hålla muntligt föredrag på anestesiologernas årsmöte.. Jämfört med det känns 30 p tenta och sit-in examination som en söndagsfika. 18 september är det iaf över. Inte lång tid kvar.


Flygplanstankar

När man sitter på ett flygplan och fäller ner sitt ryggstöd så tar man utrymme från någon annan och ger till sig själv. Kan man verkligen rättfärdiga det?

Mirror, mirror.

Tillbaka från ytlighetens mecka. Dvs Stockholm. Jag har efter många besök och 10 månaders boende i staden ännnu inte blivit förälskad. Visst har huvudstaden sin charm, och underbar shopping om man har råd, men det räcker med några dagar. Vi har i alla fall ägnat oss åt det vi tycker mest om - att gå i affärer. Mitt resultat blev fyra nya basplagg och ett par skor. Kalle fräschade upp garderoben med nya kalsonger och en kofta. Till detta bör man intaga minst två frozen yoghurt för att det ska bli riktigt bra. Gärna med björnbär och geléhallon. Så nu när jag gjort av med alla pengar jag lyckats spara från sommarjobbet är det väl bara att gå tillbaka till det vanliga studentlivet. Såg att IKSU söker extrapersonal men jag missar introduktionen så det är väl inte aktuellt. Tröstar mig själv med kräftor och snaps!

Tidigare versioner av mig.

Jag skulle ta reda på ett årtal som vi diskuterat fram och tillbaka och öppnade därför mina gamla dagböcker för första gången på länge. Vilken fantastisk skattgömma! Vad mycket jag har tänkt och funderat på. Vad mycket känslor jag har haft för personer som jag idag inte ens kan minnas. Jag gick igenom lågstadiet - en lång uppräkning av vad jag ätit varje dag och vem jag lekt med. Mellanstadiet med drömmar om att kanske, kanske våga säga något till honom med stort H, och högstadiet som var fullt med turer fram och tillbaka. Bråk, missuppfattningar och krossade drömmar.
Och sedan gymnasiet. När allt hände på en gång. Här måste jag rikta ett stort tack till Emilie för någon mer tjatig, självcentrerad och inkonsekvent människa än jag (under den tiden hoppas jag) får man leta efter.
Jag har skrivit så fina saker, varit så förtvivlad, så lycklig och haft så mycket känslor för personer som jag aldrig lyckades uttrycka. Jag fick en plötslig lust att bara skriva av vissa sidor och ge till de här människorna men jag tror inte det är någon bra idé. Relationer förändras. Är inte det märkligt egentligen? Att man kan vara så nära någon att man skulle kunna ha sagt vad som helst, delat allt, och så några år senare tvekar man om man ens kan skicka ett sms. Tid kan ställa till mycket - och ändå. När jag läser det jag skrivit i dagböckerna så minns jag precis. Allting kommer tillbaka, för även om det kanske är utspelat nu så finns det ändå kvar. Kanske kan man aldrig komma över någon, glömma det man känt eller riktigt gå vidare. Man kan bara gömma det långt inne i hjärnan och låta andra tankar och känslor ta mer plats.

Soundtrack.

Eller kanske den här.

Half Way There

Eh, mm, hej? Jag lever fortfarande, men jag har mina tveksamheter om bloggen. Jag försöker med lite livsuppehållande behandling.

Jag är mitt i terminen, faktiskt mitt i läkarprogrammet med. Bara hälften kvar! Just nu är jag "ledig", eller så ledig som man blir medan man fortfarande läser. Termin 6 har rykte om sig att vara semester jämfört med de andra terminerna, och jag kan lugnt hålla med. Man kan inte direkt säga att projektarbetet var knäckande och kursen jag läser nu är bara rolig. En tenta på 15 p känns ju som ingenting jämfört med våra vanliga på 30 p.

Istället passar jag på att planera mina kommande resor. På påsklovet ska jag och sju andra ta en sväng till Krakow och vi hoppas på att få uppleva lite vår. Såg att det var 13-14 grader där nu så det känns inte helt omöjligt.

I sommar kommer jag att vara i Sundsvall. Jag hade ställt in mig på att jobba i Norge och på det sättet få vara lite mer ledig, men jag hade visst råkat skicka in en ansökan till Sundsvalls Sjukhus och de ringde mig för några veckor sedan och erbjöd mig jobb. Eftersom jag fortfarande inte jobbat på sjukhus var det svårt att inte tacka ja. Därför ska jag ge mig i kast med den svåra, spännande, läskiga och roliga utmaningen att vara undersköterska på hematologen. Jag vet inte riktigt vad jag har att vänta, men jag ser fram emot att prova något nytt. (Detta innebär naturligtvis att jag tycker att alla ni andra också ska söka jobb i Sundsvall.. :))




2008

År 2008 är borta, och 2009 är här.

Bortsett från förlovningen var 2008 ett år som mest passerade. Jag är någonstans i mitten av en lång utbildning, jag jobbade nästan hela sommaren på ett jobb som jag haft tidigare. (New York-resan var natulrligtvis fantastisk och spännande. :)) Annars var der ett helt vanligt, normalt år. Och det är ju faktiskt riktigt bra! Det har inte skett några olyckor, min familj mår bra och Kalle och jag har ju som sagt förlovat oss. Ett jättebra år alltså.

Jag hoppas att 2009 kommer att innehålla roliga utmaningar - som UGL-kursen (utveckling, grupp, ledare) och de kliniska kurserna jag ska gå i vår - sköna resor, som den till Österrike med familjen i februari (inkl. nakenspa! :)) och mycket tid med nära och kära. Mer träning och bättre mat! Gärna lite mer engagemang från min sida. Har liksom fastnat i någon "allt-är-bra-som-det-är-jag behöver-inga-fler-aktiviteter".

Imorgon åker vi tillbaka till Umeå för att jag ska kunna hårdplugga fram till den 16 januari. Det är inget jag ser fram emot alls. Förra årets tentaperiod gav mig men i flera månader efteråt. Jag hoppas att det inte upprepas i år. Min nyvunna attityd att en omtenta inte är hela världen ska hjälpa mig med att motverka det.

Jag hoppas att alla ni andra också får superbra år med många positiva överraskningar!

Kalle och Ulrica 6/12 2008, London

Idag har vi förlovat oss!




Vinter

Håhåjaja, här pluggas det och jobbas på. Kalle har tenta på fredag så han är på skolan hela dagarna och själv försöker jag hänga med så gott det går i min egen kurs. Den har minsann tagit fart nu. Jag får blanda lever med lungor och så lite genitala och sen en eftermiddag med EKG. Gärna allting på samma gång. Men det löser sig. Det är långt kvar till tenta.
Därför ser jag nu fram emot nästa vecka då jag ska utplaceras i Sundsvall. En bra sak med att tillhöra norrlandsregionen är att man får åka hem när man ska ha praktik. Faktiskt ska jag vara på min egen hemmavårdcentral så det är väl bara någon minuts promenad på morgonen. Och på lördag blir det julbord på norra berget! Det finns nästan ingenting bättre än det.

Efter det är det London nästa...det kommer att bli underbart.

Sverige som park

Varför har en del av svenskarna fått för sig att Sverige är deras personliga friluftspark? Låt oss döda alla vargar och björnar, för jag vill att det ska vara fint med vackra strövområden! Låt oss utrota lite arter så att jag kan känna mig trygg på min veranda i Stockholm. Eller varför inte döda dem så att jag kan släppa mina jakthundar fria. Grytjakt utan fara för min kära hund. Eller?

Det enda vettiga argumentet från rovdjursdödarna är från samerna som tycker de förlorar lite väl mycket renar. Okej. Ekonomiskt kan jag förstå att det blir ett problem. Kan vi inte bara ersätta dem då? Och de som får alla sina får rivna..tja. Det kanske går att ha bättre stängsel i de områden där vargen är ett problem.

Sverige är ingen fin park! Man får väl helt enkelt försöka finna sig i tanken att vi delar jorden men några andra arter. Man behöver ju inte bege sig djupt in i skogen och smyga sig på björnarna. (Naturligtvis blir det en annan sak när djuren söker sig in i ett samhälle, det förstår jag med). Ibland känner jag bara att om man går ut för att döda djur i skogen, dvs jaga - vilket det inte är något fel med - så kanske det inte är så konstigt om vissa djur inte tycker det är helt okej och därmed försöker försvara sig.

Så där då...

Bästa låten just nu.

Och sen till det som alla väntat på...eller? :) Jag vet att det tog lång tid, men jag kan skylla på mitt ansiktet totalt ovilja att samarbeta. Då finns det inte mycket att göra så nu har jag tvingat fast det på bild och då blir resultatet lite stelt och onaturligt. Kolla på hårfägen bara! :)



Bättre än så blev det inte. Ni får kolla de andra korten på facebook istället. :)

Checkpoint

Det är onsdagmorgon och jag sitter vid köksbordet och pluggar anaplasi och tumörer. Det känns lagom uppmuntrande. Utanför är det mulet, grått och 11 grader varmt. Framför mig i boken finns en hel massa bilder på rosa-lila histologiska preparat som jag inte riktigt kan avgöra om de är cancer eller inte. Det verkar som om de som ser röriga och mörka ut är farliga.

Kalle åkte imorse till Backens vårdcentral. Av någon anledning har han alltid otur med sina placeringar. Resten av hans klass har en dag på sjukhuset medan Kalle får tillbringa tiden någonstans utanför stan på en liten vårdcentral. Förra gången blev han placerad i Lycksele. Man kan ju bli lite besviken.

Och så håret då! Jag är jättenöjd med det. Färgen är mörkbrun med lite effekter av en ljusare färg. Känner mig bekväm som brunett och har upptäckt fördelarna. Huden blir inte alls lika rödaktig i tonen och ögonen har blivit flera nyanser blåare. Inte illa. Så fort jag har orkat hämta min kamera hos Frida ska jag ge er en bild.

Nej, det var nog med paus. Snart föreläsning om provtagning och vad det nu var...

Ny frisyr

Usch, jag är nervös. Jag har bokat tid hos frisören på lördag för klippning och...färgning. Men hur?! Jag älskar ju att vara blond, men jag har varit det hela mitt liv så det vore skoj att prova något annat...Men. Ja, det blir nog bara lite mörkare, mjukare kanske. Frisören får bestämma helt enkelt. Vad tror ni?


Bla bla bla

Tillbaka i Sundsvall och barndomshemmet. Tillbaka på samma jobb som förra året. Det är lite lättare, men lite mer ansvar. Det känns bra, även om jag mest av allt skulle vilja ha semester tillsammans med Kalle och vänner. Och det är många veckor kvar! Jag gör min sista arbetsdag den 17 augusti och den 19 augusti åker vi hem till Umeå.
För att ha något att se fram emot så köpte vi precis tågbiljetter ner till Stockholm 8-10 augusti. Erika och Felicia ska få ett besök i sina nya lägenheter.
Funderar på tjejerna från Umeå. Hur har de det i sommar? Känns konstigt att umgås så mycket under ett år och sedan ta ett totalt avbrott i några månader. Särskilt nu när jag inte vet om jag får gå i samma klass som dem i fortsättningen. Har nämligen blivit lottad till en annan grupp och det känns väl sådär lagom skoj. Jag är iaf första reserv att få byta tillbaka om det blir några avhopp.. Vill ju få vara med mina fina vänner.
Den här sommaren blev inte som väntat. Dåligt väder, lite ledigt, få kompiskvällar, ingen mer resa, extra arbete och kallt i vattnet och så extremt lite pengar! Hur tänker CSN? Jag håller på att gå under med alla dessa räkningar och hyror, och då behöver jag inte ens betala något här hemma. Tack och lov att det snart är den 25:e. Jag håller tummarna för augusti.

Sista veckan!

Okej, läkarprogrammet i Umeå är tydligen de enda i hela världen som fortfarande har en vecka kvar i skolan. Jag VET att vi också börjar en vecka senare på sommaren men just nu känns det lite trist. Kalle och jag har en lägenhet som ser ut som om vi drabbats av en häftig orkan som inte orkade diska efter sig. Jag åker härifrån på torsdag och jag har ingen aning om hur jag ska få ordning på allt tills dess. Hur ska jag få med mig allt hem?!
Eftersom det här är sista helgen innan tentan så ska jag  naturligtvis plugga jättemycket. Nej. Det ska jag inte. Istället ska jag vara ned som studentmarskalk på vårpromovering och gå på fin bankett i balklänning. På något sätt kändes det mycket mer lockande än att hårdplugga så jag har intalat mig själv att det kommer att gå så bra ändå. Jag är en naturbegåvning helt enkelt. :P

Jag var och hälsade på Lovisa på sjukhuset idag. Hon går i min klass och födde igår en pojke på 3100 g. Tyvärr var han inte där när vi hälsade på men vi ska få se honom nästa vecka.. :) Och Lovisa såg så fräsch ut! Hur kan man göra det sådär dagen efter? Jag kan ju bara gissa hur jag kommer att se ut och känna mig...Skönt att allting har gått bra i alla fall.

Nej...jag måste väl ta och plocka ihop för att åka och plugga med tjejerna. Två tentor kvar att göra innan vi får börja fira brännbollsyran istället (som också pågår den här helgen).

Just det ja, Indiana Jones filmen får en trea av mig. Jag gillade inte grundidéen i filmen, men Harrison Ford var fortfarande fräsch. Skämten var väl inte riktigt fullpoängare heller...

Vi ses i sommar! Utom Anna och Emilie som inte kommer hem. Kommer bli jättetomt i stan..

Vardagsfilosofi

Det här är kopierat från en annan blogg. Jag tyckte att det var bra.

Sånt man borde tänka oftare på...
En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar.
Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.
Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna.

Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Naturligtvis fyllde sanden upp resten av tomrummen.
Han frågade ännu en gång om burken var full. Studenterna svarade med ett enhälligt 'ja'.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och >hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen.
Studenterna skrattade.

'Nu', sa professorn medan skratten klingade ut, 'vill jag att ni påminns om att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna. Familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.
Småstenarna representerar andra sakerna som betyder något, som ett hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna.

'Om ni lägger sanden i burken först', fortsatte professorn, 'går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet.
Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så... var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt.

Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något.
Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.' En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.

Professorn log. 'Jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er; att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.      http://www.rattvisemarkt.se/cldocpart/106.jpg
Hur har ni det då?

Nej, ingen rubrik idag

Okej, det var ett tag sedan jag skrev. Och det har hänt saker så det är inte det. Har bara varit lite lat. :)

Efter Valborg var jag nere en sväng i Uppsala och Stockholm. Kändes bra att få träffa Petra och Kristin lite och Svanjön var precis så bra som jag tänkt mig. Balett är vackert.

Jag är sjuk igen. Jag vet inte riktigt vad det är som händer med mig, men nu har jag haft ont i halsen i en vecka. Antagligen har jag väl drabbats av någon riktigt smart bakterie som kan gömma sig intracellulärt. Den verkar iaf återkomma lite väl ofta för att vara olika sorters infektioner. Det förstör hela min plan att träna mig i form till sommaren. Nu blir det bara låg-intensiva pass, och jag vet inte riktigt om de ger så mycket. Särskilt inte när man kombinerar dem med festande och bruncher med vänner...Jaja, jag får helt enkelt köpa en riktigt snygg bikini så att folk kollar på den istället för mig.

Igår var det preklin-sittning med termin 5. Spännande för dem att börja med det kliniska. Trots att det bara är en termin kvar av preklin för mig så känns det som om det är lång, lång tid innan man kommer ut på avdelningarna. Jag vet inte alls hur det kommer bli. Vet inte vad jag ska vänta mig, om det kommer att passa mig och om jag kommer att klara av det. Man får väl helt enkelt ta det i små steg. Samtidigt känns det väldigt roligt och givande att få börja träffa patienter på riktigt. Jag ska förresten jobba på Lindgården i sommar igen. Blev schemalagd lite längre än jag hade tänkt mig (17 aug) men jag behöver ju pengarna iofs. Då får det bli någon lyxig resa istället. Vet inte riktigt vart jag vill än bara. (Och hälften av det roliga är ju att fundera och planera inför resan. Hela världen ligger ju öppen innan man har bestämt sig).
Jag och Kalle gickt tidigt från sittnigen igen. Jag verkar ha tappat förmågan att tycka att fest är roligt längre än till tolv. Hur tråkig har jag blivit egentligen?! Jag vet inte ens vad som hände. Plötsligt känns alla samtal så ytliga, jag känner mig bara trött och det är samma sak varje gång. Bara upprepningar av samma fest hela tiden. Jag vet att det inte är riktigt okej att känna så som student så Kalle och jag ska prova att inte gå tillsammans på alla fester. Då kanske det blir roligare eftersom man måste anstränga sig mer för att socialisera, samtidigt som det inte blir lika lätt att gå hem som när man har en accomplice. Det är bara så mycket bättre när man har hemma-fest hos någon, eller är ute och grillar, gör något helt enkelt. Jag har börjat föredra tillställningar som sker på vardagskvällar eller på söndagar. Det är lite mer variation på de aktiviteterna. Jag lovar att anstränga mig nästa gång, fest KAN ju vara roligt! :)

Jag har läst ut min bok Cavern of Black Ice av J.V Jones idag. Den var bra. Dags att göra en ny beställning från SF-bokhandeln tror jag.

Nu ska jag ta och äta lite middag innan hockey-finalen ikväll. Blir nog havregrynsgröt igen.

Söndagssjuk

Nu har jag varit sjuk i en vecka. Undrar vilket virus som har drabbat mig. Rhino? RS? Det gör mig så uttråkad! Ute är det fantastiskt väder och jag har inget skolarbete att göra den här helgen. Jag hade kunnat göra så mycket roligt om jag orkat kliva ur sängen. De andra ska iväg och skjuta idag. Jag är inte alls avundsjuk. Jag stannar mycket hellre hemma och snyter mig och kallsvettas istället.. Kalle jobbar hela dagen med, så jag har inte ens sällskap.
Tillägg: Haha, jag fick visst följa med oss skjuta! Ingen förkylning stoppar mig. :) Fantastiskt roligt!

Anledningen till att vi har en så lugn period just nu beror på att vi läser en 2-veckorskurs om evidensbaserad medicin. Det verkar som om det går ut på att vi ska lära oss söka i databaser efter nya rapporter och undersökningar. Det är inte speciellt roligt men det är skönt att få lite andrum. Förra veckan hann vi t o m ut och grilla korv vid Nydalasjön efter att vi slutat. Men nu är det 7 veckor kvar till sommarlov! I can do it.

Just det ja, Valborg. Vi har inte bestämt oss än om vi ska åka ner till Uppsala eller stanna hemma i Sundsvall. Helgen precis efter det vill vi i alla fall åka ner till Stockholm för vi har biljetter till en balett då som vi inte vill missa. Vi får se hur vi kan lösa det med boende - det är ju ganska avgörande.

Gryning över Kalehara

Nu skrev jag nyss ett jättelångt, jättefint inlägg men det lyckades försvinna på vägen till publicering. Det gör att jag kanske är en aning mer begränsad i det här nya inlägget och inte skriver med fullt samma entusiasm nu när jag ska försöka upprepa allt igen...

Okej, men såhär då. Vi är nyss hemkomna till vår lägenhet efter en liten sväng ute i Europa. Berlin tog sig mot slutet av veckan då solen faktiskt visade sig och det nästan kändes som lite vår. Det är en stad full av kontraster. Öststat möter futurism. Man kan få det mesta - utom bra (billig) shopping för tjejer. Kalle har däremot köpt jättefina saker som jag istället ska glädja mig åt under våren. Vi hade inte riktigt sånt flyt som vi hade önskat oss...
1. Efter en lång promenad till museumet som vi planerat att besöka fick vi veta att det var flyttat till andra sidan stan. Det var bara att gå tillbaka.
2. Vi hade planerat ett biobesök och efter visst besvär lyckades vi hitta biografen (som var jättefin). Tyvärr visade det sig att de hade ändrat tiderna för filmerna samma dag så vi hade redan missat den film som vi hade tänkt att se. Så det blev inget med det.
3. Jag gjorde ett inköp under resan. Min underbara parfym The One som jag ställt fram på skrivbordet för att inte glömma på hotellet. På flygplatsen kom jag på att det fortfarande stod kvar där. Jag fick köpa en ny på taxfreen, men det blev en dyrare parfym än jag hade tänkt mig...
Annars var det bara bagateller som vätskefyllda skavsårsblåsor och att vi köpte vin som vi inte hade någon vinöppnare till.. Men det var en bra resa! :) Mysigt att få vara på tu man hand och ha lite tid över för varandra. Man kan behöva det ibland.

Att komma tillbaka till Umeå känns ju underbart (inte). Här väntar mig ett tvåveckors-intensiv pluggrace till tentan. Ett tips till alla är att börja plugga när kursen börjar. Inte missa början, som jag lyckades göra, och sen aldrig riktigt komma igen. Jag hoppas att det löser sig men det kommer att bli ett riktigt hårt jobb som väntar mig. Det tillsammans med min nysatsning på Beach 2008 känns som en lite mindre rolig period än den som jag nyss haft.
För att återfå min studiemotivation funderar jag på att läsa ytterligare en kurs till hösten... Jag håller på att läsa Gryning över Kalehara av Lasse Berg som är en helt underbar bok. Den behandlar människans utveckling och evolution och jag har verkligen fallit för ämnet. Det finns en hel del internetbaserade kurser som tar upp det, men vi får se hur det känns. Jag funderar på det. Men läs boken!

image48

Tidigare inlägg