The Heart of Everything

7 mars så är det dags för vår 19 p tenta i Cellens struktur och funktion. Det betyder att vi gått in i vår repetionsfas och det börjar bli lite svårt att hinna med andra saker. Känns omöjligt att lära sig allt. Jag har inte riktigt hittat den ultimata instuderingstekniken heller, men det kanske släpper snart. Två veckor kvar.

Dessutom är jag inte frisk än. Har haft ont i halsen i en och en halv vecka nu. Är inte det lite överdrivet? Ska försöka mig på ett lugnt Body Balance pass ikväll och sedan ta en tevekväll med en överbliven semla.

Vi diskuterade döden och begravningar när jag var hemma. Vi har en lite speciell syn på det i Sverige. Att dö är inte naturligt här, och det är få av de som är under 25 som har upplevt en nära anhörigs död (tack och lov). Vi säger "när" vi blir gamla och "om" jag dör - när det borde vara tvärtom. Vi förväntas inte heller klara av att någon dör själva, utan vi har krisgrupper och man letar syndabockar som ska stå till svars. Vi utreder fortarande tsunamikatastrofen för att få reda på om någon i regeringen inte kunde ha gjort något mer (ringt ett extra samtal, hindrat vågen?). Vi kanske måste förlika oss med att vi alla kommer att dö.  Kanske borde vi prata mer om det. Eller kanske inte.  Jag tycker det är svårt, men nödvändiga tankar om jag ska kunna klara av mitt jobb senare i livet. Hur som helst måste jag hitta ett förhållningssätt till det. Hoppas att det mognar fram..

Jag hade tänkt ut ungefär 10 sidor som jag skulle skriva om Alla Hjärtans Dag, men det blir inte så.  Jag tycker bara det är synd att folk har så tråkig inställning. Jag ska bara skriva några punkter om det.

1. Ingen är tvingad att köpa något
2. Makar som köper rosor till sin fru denna dag är inte automatiskt en självisk och elak man resten av året, och han hustru är inte automatiskt en kvinna som lever sitt liv i tvättstugan och bara längtar efter att få lite uppskattning. En del köper bara rosor för att visa att de älskar varandra.
3. Dagen är till för att visa uppskattning för sina vänner och de man älskar. Det kan man göra varje dag hela året om man vill, men 14 februari fungerar som en liten påminnelse om att det är bra att göra det.
4. Dagen finns inte för att håna singlarna i världen.
5. Det är en chans för folk att äntligen våga säga att "jag tycker faktiskt om dig". Utan den här dagen hade t ex inte Kalle och jag blivit tillsammans.

Okej, nu kan jag lämna det.

Jag har varit hemma i några dagar. Det var väldigt skönt och avslappnade. Blev mycket tid på stan. Är så fint överallt nu. Katarina påbörjar sin resa till Spanien på måndag. Känns konstigt att hon ska bo i ett annat land, men väldigt roligt för henne med. (Och roligt att få hälsa på henne till påsk)
Farmor och Roland var hos oss också så jag hann med att träffa dem lite.

Kalle och jag verkar ha bestämt oss för vad vi ska göra i sommar iaf. Det blir nog en 1 månads resa genom Europa med Interrail. De har precis sänkt priserna och gjort om zonerna så från och med 1 april kan man åka genom hela Europa för 3600 kr för en månad. Blir nog jättekul! Än så länge har vi bestämt att vi ska ta oss till Bryssel, Brugge, Tyskland, franska rivieran, Lissabon, Rom, Venedig och Prag. Vi tänkte hyra ett hus någonstans vid medelhavet en vecka med så vi får ta det lite lugnt och sola och bada. Andra veckan i juli bär det av enligt de nuvarande planerna.

Mitt halsont blir bara värre och värre. Kunde inte ens äta frukost i morse, så nu börjar jag undra om det kan vara halsfluss. Har fått tag på Bafucin, men det hjälper inte så mycket. Det är lite obehagligt, och det gör mig på dåligt humör. Hoppas att det är över snart. Nu kan jag ju glömma alla hjärtans-dag pussarna som jag sett fram emot. Kanske kan krama honom lite istället..

Kom hem efter en lång lab-dag som inte gjort något för mitt humör (bara försämrat det), men då väntade två fina brev i min brevlåda så hela dagen blev bättre. Det var från farmor och Roland, och från min familj som ville önska mig glad alla hjärtans dag. Fick med pengar och ett presentkort på Zara. Kan det bli bättre? :) Tack så mycket!

Jag åker hem på torsdag, och det ska bli jätteskönt. Jag vet att jag borde vara kvar här och plugga inför ångest-tentan men det får vänta en stund. Det är ju iaf tre veckor kvar...Nu ska jag hem och vara med familjen.

Kände av det igår kväll. Det där onda i halsen som kom smygande, men jag hade liksom hoppats att det skulle försvinna under natten. Det gjorde det inte, och nu är jag riktigt förkyld. Sådär så att det gör ont i kroppen när man måste röra på sig. Tyvärr har jag mycket att göra i skolan under de här dagarna så det är bara att gå dit ändå.

Antar att förkylningen kan bero på helgens festande. Vi hade damsittning i lördags tillsammans med nollorna(ettorna). Jag tycker det blev väldigt lyckat. God mat - och mycket mat - och bra stämning. Fast nollorna har inte riktigt lärt sig att släppa loss än. De är fortfarande rätt reserverade, men de har ju inte varit här så länge. Nu är hela nollningen avklarad iaf.
Vi gick till Club Zoo efteråt, men min tå blev skadad på något sätt så helt plötsligt blödde det massor och jag kände att det var läge att gå hem. Stannade bara till tolv eller något sådant. De andra i klassen hade roligt iaf... :)

Nu måste jag fortsätta med min morgontvätt. Jippie!

Det blev ingen bra avslutning på den här dagen. Jag stod i köket i min korridor och pratade med några av de som bor här. Vi diskuterade TV-avgiften - hur dyrt det är och att ingen betalar den. Mitt i vårt samtal så ringer min mobil. Jag fick sådana där obehagliga rysningar innan jag svarade, så det var väl inte helt oväntat att det faktiskt var Radiotjänsten. Jag hatar att ljuga, verkligen hatar det. Och tjejen på andra sidan verkade så trevlig och snäll, och jag ljuger för henne. "Nej, jag har ingen teve. Vi har en i köket som vi delar på".
Jag vill betala! Om det bara var lite, lite billigare.. Nu får jag leva med mitt dåliga samvete istället, men bara tills jag och Kalle flyttar ihop i en lägenhet. Då kan vi dela på avgiften.                  Förlåt!


Och sen var jag tvungen att se säsongsavslutningen av Grey´s Anatomy. Hemskt bra.

Tidig morgon idag, en ovanlighet under den här kursen, men det gick åtminstone snabbt att räkna våra 800 celler. Rätt levande var de också (eller iaf inte apoptotiska). Vet inte om det var bra eller dåligt, men det förenklade ju iaf hela processen. Sitter och försöker skriva min labbrapport nu. Det är inte helt lätt, men det ser rätt avancerat ut. Blir lite imponerad av mig själv. :)

Jag har gjort något som var mycket roligare idag. Bakat semlor! Underbara, goda, stora semlor. Jag försöker hålla mig till regeln att bara äta dem i februari så man får njuta extra mycket nu. Har två till färdiga som står och väntar i kylskåpet. Kalle och jag ska festa på dem ikväll efter mitt BodyJam-pass. Om jag nu orkar träna, det återstår att se. Några tips på goda middagsrätter förresten?
                                                                  
Hörde av Therese igår, och hon kanske kommer upp och hälsar på mig till helgen. Jag hoppas verkligen att det blir så. Vore kul att visa henne nya rummet och ta med henne på dammiddagen som vi har på lördag.

För övrigt hade jag ett bra samtal med Helene på vägen hem. Givande och tänkvärt.