The Heart of Everything

Lördagkväll. För att få en ursäkt för att slippa gå på fest den här helgen (också. Det börjar bli många i rad nu) så gick jag en kvällsjour på kirurgakuten. Tyvärr har jag en inneboende förmåga till att "lugna ner" hela sjukhuset. Varje gång jag försöker gå en jour töms avdelningarna och akuten på patienter. Kanske kan användas positivt i framtiden, men just nu känns det som om jag skulle kunna ha lite nytta av att få se lite patientfall. Jag fick iaf göra en lyckad inskrivning. Små steg framåt. :)

Det gick bra. Tillräckligt bra iaf. Nu är det bara att slappna av resten av terminen... Typ. :) Och på sjukhuset fanns inga sjuka kirurgpatienter så vi fick fredagkvällen ledig. Jag ska ägna den åt sömn. Sweet sweet sleep.

Nu har terminen dragit igång igen. Vi har gått från 8-17.00 varje dag och nästan bara haft föreläsningar. Det är lätt att bli rastlös och uttråkad. Tack och lov börjar vår kliniska utplacering på måndag. Själv ska jag vara på endokrinolog-kirurgen i fyra veckor. Det blir mycket att lära sig och hålla koll på. Däremot känner jag mig inte alls speciellt orolig eller nervös inför den här terminen. Inget kan nämligen slå det faktum att jag ska hålla muntligt föredrag på anestesiologernas årsmöte.. Jämfört med det känns 30 p tenta och sit-in examination som en söndagsfika. 18 september är det iaf över. Inte lång tid kvar.

När man sitter på ett flygplan och fäller ner sitt ryggstöd så tar man utrymme från någon annan och ger till sig själv. Kan man verkligen rättfärdiga det?

Tillbaka från ytlighetens mecka. Dvs Stockholm. Jag har efter många besök och 10 månaders boende i staden ännnu inte blivit förälskad. Visst har huvudstaden sin charm, och underbar shopping om man har råd, men det räcker med några dagar. Vi har i alla fall ägnat oss åt det vi tycker mest om - att gå i affärer. Mitt resultat blev fyra nya basplagg och ett par skor. Kalle fräschade upp garderoben med nya kalsonger och en kofta. Till detta bör man intaga minst två frozen yoghurt för att det ska bli riktigt bra. Gärna med björnbär och geléhallon. Så nu när jag gjort av med alla pengar jag lyckats spara från sommarjobbet är det väl bara att gå tillbaka till det vanliga studentlivet. Såg att IKSU söker extrapersonal men jag missar introduktionen så det är väl inte aktuellt. Tröstar mig själv med kräftor och snaps!

Eh, mm, hej? Jag lever fortfarande, men jag har mina tveksamheter om bloggen. Jag försöker med lite livsuppehållande behandling.

Jag är mitt i terminen, faktiskt mitt i läkarprogrammet med. Bara hälften kvar! Just nu är jag "ledig", eller så ledig som man blir medan man fortfarande läser. Termin 6 har rykte om sig att vara semester jämfört med de andra terminerna, och jag kan lugnt hålla med. Man kan inte direkt säga att projektarbetet var knäckande och kursen jag läser nu är bara rolig. En tenta på 15 p känns ju som ingenting jämfört med våra vanliga på 30 p.

Istället passar jag på att planera mina kommande resor. På påsklovet ska jag och sju andra ta en sväng till Krakow och vi hoppas på att få uppleva lite vår. Såg att det var 13-14 grader där nu så det känns inte helt omöjligt.

I sommar kommer jag att vara i Sundsvall. Jag hade ställt in mig på att jobba i Norge och på det sättet få vara lite mer ledig, men jag hade visst råkat skicka in en ansökan till Sundsvalls Sjukhus och de ringde mig för några veckor sedan och erbjöd mig jobb. Eftersom jag fortfarande inte jobbat på sjukhus var det svårt att inte tacka ja. Därför ska jag ge mig i kast med den svåra, spännande, läskiga och roliga utmaningen att vara undersköterska på hematologen. Jag vet inte riktigt vad jag har att vänta, men jag ser fram emot att prova något nytt. (Detta innebär naturligtvis att jag tycker att alla ni andra också ska söka jobb i Sundsvall.. :))

År 2008 är borta, och 2009 är här.

Bortsett från förlovningen var 2008 ett år som mest passerade. Jag är någonstans i mitten av en lång utbildning, jag jobbade nästan hela sommaren på ett jobb som jag haft tidigare. (New York-resan var natulrligtvis fantastisk och spännande. :)) Annars var der ett helt vanligt, normalt år. Och det är ju faktiskt riktigt bra! Det har inte skett några olyckor, min familj mår bra och Kalle och jag har ju som sagt förlovat oss. Ett jättebra år alltså.

Jag hoppas att 2009 kommer att innehålla roliga utmaningar - som UGL-kursen (utveckling, grupp, ledare) och de kliniska kurserna jag ska gå i vår - sköna resor, som den till Österrike med familjen i februari (inkl. nakenspa! :)) och mycket tid med nära och kära. Mer träning och bättre mat! Gärna lite mer engagemang från min sida. Har liksom fastnat i någon "allt-är-bra-som-det-är-jag behöver-inga-fler-aktiviteter".

Imorgon åker vi tillbaka till Umeå för att jag ska kunna hårdplugga fram till den 16 januari. Det är inget jag ser fram emot alls. Förra årets tentaperiod gav mig men i flera månader efteråt. Jag hoppas att det inte upprepas i år. Min nyvunna attityd att en omtenta inte är hela världen ska hjälpa mig med att motverka det.

Jag hoppas att alla ni andra också får superbra år med många positiva överraskningar!

Håhåjaja, här pluggas det och jobbas på. Kalle har tenta på fredag så han är på skolan hela dagarna och själv försöker jag hänga med så gott det går i min egen kurs. Den har minsann tagit fart nu. Jag får blanda lever med lungor och så lite genitala och sen en eftermiddag med EKG. Gärna allting på samma gång. Men det löser sig. Det är långt kvar till tenta.
Därför ser jag nu fram emot nästa vecka då jag ska utplaceras i Sundsvall. En bra sak med att tillhöra norrlandsregionen är att man får åka hem när man ska ha praktik. Faktiskt ska jag vara på min egen hemmavårdcentral så det är väl bara någon minuts promenad på morgonen. Och på lördag blir det julbord på norra berget! Det finns nästan ingenting bättre än det.

Efter det är det London nästa...det kommer att bli underbart.

Varför har en del av svenskarna fått för sig att Sverige är deras personliga friluftspark? Låt oss döda alla vargar och björnar, för jag vill att det ska vara fint med vackra strövområden! Låt oss utrota lite arter så att jag kan känna mig trygg på min veranda i Stockholm. Eller varför inte döda dem så att jag kan släppa mina jakthundar fria. Grytjakt utan fara för min kära hund. Eller?

Det enda vettiga argumentet från rovdjursdödarna är från samerna som tycker de förlorar lite väl mycket renar. Okej. Ekonomiskt kan jag förstå att det blir ett problem. Kan vi inte bara ersätta dem då? Och de som får alla sina får rivna..tja. Det kanske går att ha bättre stängsel i de områden där vargen är ett problem.

Sverige är ingen fin park! Man får väl helt enkelt försöka finna sig i tanken att vi delar jorden men några andra arter. Man behöver ju inte bege sig djupt in i skogen och smyga sig på björnarna. (Naturligtvis blir det en annan sak när djuren söker sig in i ett samhälle, det förstår jag med). Ibland känner jag bara att om man går ut för att döda djur i skogen, dvs jaga - vilket det inte är något fel med - så kanske det inte är så konstigt om vissa djur inte tycker det är helt okej och därmed försöker försvara sig.

Det är onsdagmorgon och jag sitter vid köksbordet och pluggar anaplasi och tumörer. Det känns lagom uppmuntrande. Utanför är det mulet, grått och 11 grader varmt. Framför mig i boken finns en hel massa bilder på rosa-lila histologiska preparat som jag inte riktigt kan avgöra om de är cancer eller inte. Det verkar som om de som ser röriga och mörka ut är farliga.

Kalle åkte imorse till Backens vårdcentral. Av någon anledning har han alltid otur med sina placeringar. Resten av hans klass har en dag på sjukhuset medan Kalle får tillbringa tiden någonstans utanför stan på en liten vårdcentral. Förra gången blev han placerad i Lycksele. Man kan ju bli lite besviken.

Och så håret då! Jag är jättenöjd med det. Färgen är mörkbrun med lite effekter av en ljusare färg. Känner mig bekväm som brunett och har upptäckt fördelarna. Huden blir inte alls lika rödaktig i tonen och ögonen har blivit flera nyanser blåare. Inte illa. Så fort jag har orkat hämta min kamera hos Frida ska jag ge er en bild.

Nej, det var nog med paus. Snart föreläsning om provtagning och vad det nu var...

Usch, jag är nervös. Jag har bokat tid hos frisören på lördag för klippning och...färgning. Men hur?! Jag älskar ju att vara blond, men jag har varit det hela mitt liv så det vore skoj att prova något annat...Men. Ja, det blir nog bara lite mörkare, mjukare kanske. Frisören får bestämma helt enkelt. Vad tror ni?

Tillbaka i Sundsvall och barndomshemmet. Tillbaka på samma jobb som förra året. Det är lite lättare, men lite mer ansvar. Det känns bra, även om jag mest av allt skulle vilja ha semester tillsammans med Kalle och vänner. Och det är många veckor kvar! Jag gör min sista arbetsdag den 17 augusti och den 19 augusti åker vi hem till Umeå.
För att ha något att se fram emot så köpte vi precis tågbiljetter ner till Stockholm 8-10 augusti. Erika och Felicia ska få ett besök i sina nya lägenheter.
Funderar på tjejerna från Umeå. Hur har de det i sommar? Känns konstigt att umgås så mycket under ett år och sedan ta ett totalt avbrott i några månader. Särskilt nu när jag inte vet om jag får gå i samma klass som dem i fortsättningen. Har nämligen blivit lottad till en annan grupp och det känns väl sådär lagom skoj. Jag är iaf första reserv att få byta tillbaka om det blir några avhopp.. Vill ju få vara med mina fina vänner.
Den här sommaren blev inte som väntat. Dåligt väder, lite ledigt, få kompiskvällar, ingen mer resa, extra arbete och kallt i vattnet och så extremt lite pengar! Hur tänker CSN? Jag håller på att gå under med alla dessa räkningar och hyror, och då behöver jag inte ens betala något här hemma. Tack och lov att det snart är den 25:e. Jag håller tummarna för augusti.