Tentatider
7 mars så är det dags för vår 19 p tenta i Cellens struktur och funktion. Det betyder att vi gått in i vår repetionsfas och det börjar bli lite svårt att hinna med andra saker. Känns omöjligt att lära sig allt. Jag har inte riktigt hittat den ultimata instuderingstekniken heller, men det kanske släpper snart. Två veckor kvar.
Dessutom är jag inte frisk än. Har haft ont i halsen i en och en halv vecka nu. Är inte det lite överdrivet? Ska försöka mig på ett lugnt Body Balance pass ikväll och sedan ta en tevekväll med en överbliven semla.
Vi diskuterade döden och begravningar när jag var hemma. Vi har en lite speciell syn på det i Sverige. Att dö är inte naturligt här, och det är få av de som är under 25 som har upplevt en nära anhörigs död (tack och lov). Vi säger "när" vi blir gamla och "om" jag dör - när det borde vara tvärtom. Vi förväntas inte heller klara av att någon dör själva, utan vi har krisgrupper och man letar syndabockar som ska stå till svars. Vi utreder fortarande tsunamikatastrofen för att få reda på om någon i regeringen inte kunde ha gjort något mer (ringt ett extra samtal, hindrat vågen?). Vi kanske måste förlika oss med att vi alla kommer att dö. Kanske borde vi prata mer om det. Eller kanske inte. Jag tycker det är svårt, men nödvändiga tankar om jag ska kunna klara av mitt jobb senare i livet. Hur som helst måste jag hitta ett förhållningssätt till det. Hoppas att det mognar fram..
Dessutom är jag inte frisk än. Har haft ont i halsen i en och en halv vecka nu. Är inte det lite överdrivet? Ska försöka mig på ett lugnt Body Balance pass ikväll och sedan ta en tevekväll med en överbliven semla.
Vi diskuterade döden och begravningar när jag var hemma. Vi har en lite speciell syn på det i Sverige. Att dö är inte naturligt här, och det är få av de som är under 25 som har upplevt en nära anhörigs död (tack och lov). Vi säger "när" vi blir gamla och "om" jag dör - när det borde vara tvärtom. Vi förväntas inte heller klara av att någon dör själva, utan vi har krisgrupper och man letar syndabockar som ska stå till svars. Vi utreder fortarande tsunamikatastrofen för att få reda på om någon i regeringen inte kunde ha gjort något mer (ringt ett extra samtal, hindrat vågen?). Vi kanske måste förlika oss med att vi alla kommer att dö. Kanske borde vi prata mer om det. Eller kanske inte. Jag tycker det är svårt, men nödvändiga tankar om jag ska kunna klara av mitt jobb senare i livet. Hur som helst måste jag hitta ett förhållningssätt till det. Hoppas att det mognar fram..
Kommentarer
Trackback